Stark slutkvart räddade segern mot Ume

FOTO: Bengt Jörnåker

Usel insats, bra resultat. Så kan man sammanfatta söndagens match hemma mot Umedalen där ett svagt HIK till slut kunde slå jumbon med 4–3. 

Ja, på förhand kändes som det skulle bli en bra mycket enklare resa än vad det till slut blev. Man kanske kan kalla det lite underskattning men samtidigt fanns det visst fog för att HIK skulle vara bättre då Umedalen ligger sist och Ume bara hade spelat in ynka två poäng hittills.

Men det blev en inställning som alla HIK:are snabbt fick äta upp. Umedalen, som fick lördagens match mot Skutskär uppskjuten, kom pigga ner till Sollentunavallen och gav hemmalaget en chockstart. För redan efter knappt två minuter hade gästerna gjort 0–1. Tio minuter senare kom även 0–2. Målskytt Alexander Söderlund gånger två.

Den första halvleken blev därefter. Man såg ganska tidigt att Lunden inte var riktigt på. Styret var för lågt vilket gav Umedalen för stora ytor och spelet hackade. Vi fick visserligen in en reducering via en hörnretur (Olle Bolkéus) efter 26:20, men det var nog en av få positiva bitar med den första halvleken.

Under säsongen har vi bitvis haft problem med att vi är för få med i anfallen och det blev högst tydligt denna söndag. Ofta fanns det bara ett alternativ för inspel vilket gjorde att det istället ofta söktes hörnor (19 st!). Nej, detta var nog en av de minst inspirerande halvlekar vi gjort på Vallen det senaste årtionden.

Samtidigt ska inte Umedalens insats förringas. Tvärtom. Jumbon (hur är det möjligt?) sjönk lågt och krympte förtjänstfullt ytorna med sitt låga försvar. Förutom de båda målen fanns det bud på något mål till. Dessutom var målskytten Söderlund och nr 14 Mathias Hallberg (elitseriemeriterad i Broberg) samt Clarance Wahman (mångårig spelare i Uppsalabandyn) alla tre heta och drev bortalagets spel på ett effektivt och bra sätt. Ledningen med 1–2 i halvtid var rättvis. 

Sällan har det väl muttrats så mycket under halvtiden som det gjorde denna gång. De flesta var tämligen överens att HIK:s första halvlek var under isen, samtidigt som gästerna var överraskande bra. 

Man hoppades att HIK skulle skruva upp tempot, kliva högre och få igång maskineriet igen. Men det dröjde. Starten på andra var lika svag som den första halvleken och Umedalen vädrade morgonluft. Ett par minuter in i andra kom även 1–3 från gästerna (Gååse) och där och då kändes detta som det var en skräll på gång.

För oavsett självbild var det faktiskt toppen mot botten som möttes plus att Umedalen hade haft ett svagt 2022/23 så visst fanns det fog för att HIK, tämligen bekvämt, skulle vunnit denna hemmamatch. Men så såg det verkligen inte ut när en timme var spelad på Sollentunavallen.

De problemen vi hade i första hade vi även i andra. Vi var lite baktunga, hade för låg press, hade många misstag och var återigen för få spelare med uppåt. Även försvaret hade en svag dag och signifikativt för det var när en ensam bortaspelare fick i väg ett farligt anfall mot fem hemmaförsvarare. Mot DIF, förrförra söndagen, fungerade vårat något lägre styrspel och lägre försvar, men mot Umedalen medförde detta en passivitet som vi hade svårt att ta oss ur. 

Men det finns ett jäkla krigarhjärta i detta Håkan Hult-styrda lag. Det vill säga att man aldrig ger sig. För trots att många av spelarna gjorde sin sämsta match för säsong och att passningarna inte satt så började lagmaskineriet långsamt, långsamt ticka igång sista halvtimmen. Vi började att åka mer skridskor och började skapa lägen. Likt första halvlek så hade vi en j-a massa hörnor vilket i för sig är bra mot låga försvar men i efterhand skulle vi nog skjutit och utmanat mer än vi gjorde. Men detta var början på något och det märktes att vi började att "jacka i" ju längre matchen led. 

Och vi började få till en press mot bortamålet där Gustav Forsblom (lagets eldsjäl!) började att få det svettigt. Vi skapade flera halvchanser och hade ett gäng hörnor men fick inte riktigt till den sista spetsen. Men då fick vi faktiskt lite hjälp. Eftersom vi tagit vår timeout redan i första så fick vi förlita oss på Umedalen. Och med 17 minuter kvar kom så gästernas timeout – vilket vi troligen behövde ännu mer. Efter den 90 sekunder långa pausen tog vi över i det närmaste helt. Sista kvarten blev det i det närmaste spel mot ett mål. 

HIK gick då högre vilket direkt gav ett övertag då Umedalen saknade en plan B mer än att kasta långt. Hemmalaget växlade upp än mer och det skapades lägen. Efter 82 minuter kom det utdelning när Rasmus Hård slog in vår 16:e hörna, 2–3 med mindre än tio minuter kvar. Vi hade även en boll i ribban och målvakt Forsblom gjorde ett par fina räddningar.

Som tur var slog vi inte av på tempot utan fortsatte att trumma på. Minuten senare kom nästa utdelning då samme Hård lurade offsidefällan efter ett lyft från Joel P och kapten Hård slog in kvitteringen. Bortalaget ropade på offside men undertecknat stod i offside-linjen och lika bra koll hade även linjeman Hedell och blåste för mål. 3–3 med ett par minuter kvar.

Sista minuterna blev svängiga. HIK hade flest chanser och skapade både lägen och ännu fler hörnor. Men även gästerna hade en fin kontring som så när kunde gett utdelning. För övrigt en av få Umedalen-chanser sista 30. Med tanke på hur matchen varit hade nog oavgjort känts ganska rättvis för båda. Men man ska aldrig räkna bort HIK. Likt serieepilogen 2020 på Gubbängen kunde Adde Karlsson slå in ett avgörande mål (2020 var det en kvitteringsboll till oavgjort som innebar serieseger). På passning av kapten Hård kunde Adde åka upp på högerkanten och sedan komma till vinkelskott där hans hårda isare gick in bakom duktige Forsblom. Därmed var upphämtningen ett faktum och strax därpå var matchen slut: 4–3-seger för HIK. Start upphämtning!

Såsom ni har förstått om ni läst texten så var detta ingen bra match av hemmalaget. Det var mycket som inte stämde. Men hela laget ska ha en stor eloge att man inte ger sig utan fortsätter att kämpa trots att det är krampaktigt. Överlag kan nog alla i laget göra det bättre, men samtidigt ska vi vara stolta att ta poäng trots att vi inte hade dagen. Det blev ett ovanligt gnälligt matchreferat detta, men samtidigt var detta ingen bra match alls. Men resultatet var givetvis desto mer glädjande och det är det vi tar med oss.

Lite extra beröm ska Jonas Svensson ha för den viljan han visade, framför allt sista 20. Även Lukas Ahlqvist ska ha en klapp för axeln för hårt slit och han var mycket nära flertalet gånger att bli målskytt. Adde och Hård ska dessutom nämnas för deras avgörande insatser i slutskedet. Men överlag tror jag att alla känner att de hade kunnat göra det bättre.

Umedalen fick därmed åka den långa resan hem utan några poäng. Hade gästerna vunnit eller att matchen slutat oavgjort så hade det inte varit helt orättvist. Ume förtjänade i alla fall en pinne. Spelar de som igår lär det dock bli en roligare andrahalva i serien för västerbottningarna. 

Därmed hakar vi fortsatt på i toppen av division 1 norra. Dessutom tappade konkurrenterna Gustavsberg och DIF poäng vilket är bra för toppstriden.

Nästa match spelas på söndag och då får vi verkligen bekänna färg då vi ska möta ettan Gustavsberg borta. Då krävs en mycket bättre insats från start för att rubba skärgårdsborna. Tack alla ni som stöttade på plats!

HIK – Umedalen, 4–3 (1–2)

Målskyttar: Hård 2, Karlsson, Bolkéus

Utv. HIK: 1x10

Publik: 52, Sollentunavallen

Domare: Team Andersson (bra)