Fin laginsats bäddade för hemmaseger i regnet

Tim (t v), Anton, Arvid och Mökander.

Den trista trenden har vänt. En stark laginsats, och ett par avgörande individuella prestationer, bäddade för en underbart skön 4–2-seger mot ärkerivalen Djurgården. 

Ja, det har varit några jobbiga veckor för a-lagsledningen. Dels har det varit lite ruljangs i truppen, dels svårigheter att få ihop lag. Dessutom två raka förluster, varav annandagsförlusten mot GT fortfarande svider.

Med detta i åtanke var det Djurgården som fick bära favoritskapet på söndagen. Just DIF har seglat upp som vår kanske största rival på senare år. Lite extra krydda till den redan ansträngda relationen var Willy Johanssons färska övergång till östermalmarna. Det fanns löften att han inte skulle spela igår men 32-åringen, med HIK som moderklubb, var med i startelvan oavsett. Dessutom finns det flera DIF-spelare med kopplingar hit och att HIK vann premiären lagen emellan i november vilket gav matchen extra tändvätska. 

HIK har, som sagt, haft lite ruljangs i truppen och saknade även fyra ytterligare spelare på söndagen på grund av sjukdomar och resor. Detta gjorde att Anton Jörnåker, från b-laget, fick göra comeback efter mer än tio år ifrån a-laget. Till andra halvlek kom två av våra 06:or och förstärkte.

Med allt detta i beaktning var söndagens uppgift svår. Men som tur var hade även det allsvenskantörstande innerstadsgänget ett par etablerade spelare borta. Elias Engholm och Klim Tarasenko är två tunga tapp. 

Tyvärr var inte vädergudarna med oss. Ett lätt duggande gjorde isen sträv och det påverkade givetvis spelet. Med andra ord blev det inget skönspel, men heller inte så tätt och grinigt detta rivalmöte skulle kunna vara. Istället fick man se ett ganska böljande spel i första. HIK testade ett annat försvarsspel och låg aningen lägre än vi brukar. Detta fungerade inte alls mot GT på annandagen men mot Djurgården var det mer lyckat. De kvicka djurgårdarna styrdes ut mot kanten och hade hade svårt att skapa farligare chanser där ifrån.

Spelet böljade fram och tillbaka men även HIK hade aningen svårt att skapa farligare målchanser. Första halvtimmen var det jämnt men kanske med liten, övervikt för gästerna men ingen tydlig dominans från något lag. 

Men när publiken (64 st!) började sukta efter kaffet så kom det ett fint individuellt nummer signerat Daniel Mökander. Efter ett långt utkast från eminente Arvid Johansson i mål kunde "Möken" handleda in 1–0 i sista minuten. Målet kom lite som en blixt från klarblå himmel men var ack så skönt.

För det sena ledningsmålet i första visade sig vara psykologiskt viktigt. För redan efter någon minut i andra kunde Rasmus Hård smålobba in 2–0 på en fin passning av Andreas Wilsson. Skön start på andra.

Men därpå tilläts Djurgården komma in i matchen. Via en "isare" kom reduceringen på hörna och strax därpå kunde Markus Wikman snyggt distansskjuta in 2–2 via ett dolt superskott. 

Men som tur var kunde HIK direkt ta ledningen igen efter ett av matchens finaste anfall. Bollen gick som ett snöre mellan flera spelare och till slut kunde Olle Bolkeús slå in 3–2 efter en snett-inåt-bakåt–pass av Wilsson. Skönt!

Därpå blev det ställningskrig igen. Djurgården hade mera boll och ledda av Markus Wikman (bäst på plan) skapades det en del lägen. Däremot saknade bortalaget den sista desperationen i straffområdet vilket gjorde att det inte blev något jättetryck likt det trycket som GT hade i andra mot oss. Men DIF saknade inte lägen och hade ett par fina lägen att kvittera. På ett av dessa lägen räddade målvakts-Arvid oss med tre (!) parader i samma anfall. 

HIK satsade under denna period mest på kontringar och skapade också en del lägen. Dessutom gjorde regnet att det blev mer och mer långbollsbandy ju längre matchen led. Ett spel HIK inte riktigt behärskar. Vi blev lite för få spelare med i anfallen och kunde inte skapa någon större tyngd i våra anfall. Våra anfall slutade ofta vid straffområdet där DIF:s starka försvar satte stopp och det var samma åt andra hållet. Men när det är så svårspelat så är det bara kriga som gäller och Lundarna slet föredömligt hela matchen. 

Djurgården hade några fler lägen under sista halvtimmen men saknade desperationen och de avgörande prestationerna. Wikman försökte, och kanske fick lite väl mycket ytor, men hans dominans omsattes inte till några mål.

De sista tio minuterna stod matchen och vägde. Kvittering eller skulle HIK hålla igen? Det blev det sistnämnda. På en hörna kunde hemmasonen Tim Z "Tummen" Johansson dundra in 4–2 (!). Rätt upp i nättaket. Ett avgörande och glädjeförlösande mål för laget och för merparten av publiken. Målet var även förlösande för Tim som haft en skadedrabbad period sedan återkomsten 2021. "Tummens" mål blev matchens sista och säsongens andra seger mot Djurgården var ett faktum. Så skönt. 

Det var verkligen inget skönspel och matchen var i det stora hela jämn mellan två, för dagen, försvarsstarka lag. Djurgården hade mer boll men kunde inte omsätta det till mål och heta målchanser. HIK försvarade bra och kunde styra ut bortaanfallen mot kanterna och när vi väl fick med flera spelare i anfallen var vi starka. Hemmalaget kämpade också stenhårt för varandra hela matchen och stod för avgörande individuella prestationer i precis rätt lägen, både bakåt och framåt. 

   – Vi kom in inför matchen med återbud och med spelare borta. Och vi visste inte heller var vi stod efter två raka förluster. I fredags spelade vi dåligt och underpresterade, säger huvudtränaren Håkan Hult och fortsätter: 

   – Vi gick in för att stänga till bakåt och få till ett bra försvarsspel, vi sa till varandra att inte vika ner oss och kriga hela matchen. Alla visste att det skulle vara dålig is så sättet vi genomför matchen på är imponerade. En lagseger.

Att det varit lite jobbiga veckor skriver Håkan under på.

   – Ja. Det har varit stökigt de sista veckorna, vi har haft svårt att få ihop lag. Och vi har fått jobba med att få in spelare i truppen och få in spelare i laget idag. Det var flera spelare på nya positioner och ett nytt sätt att försvara oss på. Jag tycker vi visar en hög lagmoral och gör en 100-procentig laginsats där individuella prestationer avgör. Bland annat en storspelande målvakt och Wilssons assist. Fruktansvärt skön seger, förlösande.

Hela laget ska ha en eloge för ett mycket fint jobb i ett jobbigt läge och med dåliga förutsättningar. Lite extra beröm ska 92:orna ha. Det vill säga våra egenfostrade lirare från det forna 92-laget. Daniel Mökander, Tim Z Johansson och Anton Jörnåker. Den sistnämnde stod för en mycket fin insats trots att han inte spelat a-lagsbandy sedan början av 10-talet. Även Arvid Johansson i mål ska beröm för flera fina och avgörande parader samt comebackande Wilsson och Bolkéus som stod för varsin fin insats.

Därmed hakar vi fortsatt med i toppen och ligger trea, bara en pinne från ettan Gustavsberg. Nästa match spelas även den hemma och det blir en helt ny bekantskap. Det är nämligen Umedalen, från Umeå, som kommer på besök. Start 13:30 som vanligt. Söndag 15 januari.

Varmt välkommen och tack för stödet!

HIK – Djurgården, 4–2 (1–0)

Målskyttar: Möken, Hård, Bolkéus, Z Johansson

Utv HIK: 2x10

Publik: 64, Sollentunavallen

Domare: Team Lisell (mycket bra)